Anatomi

Neurocranium

• Os ethmoidale (lamina cribrosa)
• Os frontale
• Os occipitale
• Os parietale
• Os sphenoidale
• Os temporale (pars petrosa, pars squamosa)

Viscerocranium

• Överkäksskelettet
• Os zygomaticum (2)
  • Os lacrimale (2)
  • Os nasale (2)
  • Maxilla (2)
    • Processus zygomaticus
    • Processus frontale
    • Processus alveolaris
    • Processus palatinum
  • Concha nasalis inferios (2)
  • Os palatinum (2)
  • Vomer
• Mandibula
• Os hyoideum

Septum nasi (nässkiljevägg)

• Vomer
• Os ethmoidale, lamina perpendicularis

Palatum durum (hårda gommen)

• Os palatinum
• Maxilla, processus palatinus

Musculi mastocatorii (tuggmuskler)

• M. masseter
  • Ursprung: Pars superficialis: Arcus zygomaticus (anteriora ⅔). Pars ** profunda: Arcus zygomaticus (posteriora ⅓).
  • Fäste: Angulus mandibulae (tuberositas masseterica)
  • Innervering: N. mandibularis (CN V3) via n. massetericus
  • Funktion: Höjer och protruderar mandibula.

• M. temporalis
  • Ursprung: Linea temporalis
  • Fäste: Processus coronoideus mandibulae
  • Innervering: N. mandibularis (CN V3) via nn. temporalis profundi
  • Funktion: Vertikala fibrer: Höjer mandibula. Horisontella fibrer: Retruderar mandibula. Unilateral: Lateral rörelse av mandibeln (tuggning).

• M. pterygoideus lateralis
  • Ursprung: Pars superior: Crista infratemporalis ossis sphenoidalis, Pars inferior: Lamina lateralis av processus pterygoideus (laterala ytan)
  • Fäste: Pars superior: Articulatio temporomandibularis (discus articularis). Pars inferior: Mandibula (processus condylaris).
  • Innervering: N. mandibularis (CN V3) via n. pterygoideus lateralis
  • Funktion: Bilateral: Protruderar mandibeln (drar discus articularis framåt). Lateral: Lateral rörelse av mandibeln (tuggning).

• M. pterygoideus medialis
  • Ursprung: Pars superficialis: Tuber maxillae. Pars profunda: Mediala ytan på lamina lateralis på processus pterygoideus och fossa pterygoidea.
  • Fäste: Tuberositas pterygoidea på mediala ytan av angulus mandibulae
  • Innervering: N. mandibularis (CN V3) via n. pterygoideus medialis
  • Funktion: Höjer mandibula

Yttre tungmuskler

• M. genioglossus
  • Ursprung: Spina mentalis
  • Fäste: Tungkroppen/os hyoideum
  • Innervation: N. Hypoglossus (CN XII)
  • Funktion: Rör tungan framåt och nedåt

• M. hyoglossus
  • Ursprung: Os hyoideum
  • Fäste: Tungkroppen
  • Innervation: N. Hypoglossus (CN XII)
  • Funktion: Rör tungan bakåt och nedåt

• M. styloglossus
  • Ursprung: Processus styloideus
  • Fäste: Tungkroppen
  • Innervation: N. Hypoglossus (CN XII)
  • Funktion: Rör tungan bakåt och uppåt

Munöppningens mimiska muskler

• M. orbicularis oris
• M. buccinator
• M. mentalis
• M. platysma

Suprahyoidala muskler (övre tungbensmuskler)

• M. digastricus
  • Venter anterior
    • Ursprung: Fossa digastrica.
    • Fäste: Os hyoideum
    • Innervation: N. mandibularis (CN V3)
    • Funktion: Höjer tungbenet vid fixerad mandibel och sänker mandibeln vid fixerat tungben
  • Venter posterior
    • Ursprung: Processus mastoideus
    • Fäste: Os hyoideum
    • Innervation: N. Facialis (CN VII)
    • Funktion: Höjer tungbenet

• M. stylohyoideus
  • Ursprung: Processus styloideus
  • Fäste: Os hyoideum
  • Innervation: N. Facialis (CN VII)
  • Funktion: Höjer tungbenet

• M. mylohyoideus
  • Ursprung: Linea mylohyoidea
  • Fäste: Os hyoideum
  • Innervation: N. Mylohyoideus (CN V3)
  • Funktion: Höjer munbotten

• M. Geniohyoideus
  • Ursprung: Spina mentalis inferior
  • Fäste: Os hyoideum
  • Innervation: R. Ventralis via N. Hypoglossus (CN XII)
  • Funktion: Höjer tungbenet vid fixerad mandibel och sänker mandibeln vid fixerat tungben.

A. Maxillaris slutgrenar

Medialt om collum avges:

• A. alveolaris inferior (försörjer benvävnad, tänder,gingiva)
• A. alveolaris inferior avger:
• R. mylohyoideus (m. mylohyoideus)
• A. mentalis (hakan)
• R. interalveolaris (septa)
• R. perforantes gingivales (gingiva)
• R. perforantes alveolares (alveoler)
• R. dentales (pulpa)

I fossa infratemporalis avges:

• A. masseterica (m.masseter)
• Aa.temporales profundae (m.temporalis)
• Rr pterygoidei (m pterygoideus lateralis och medialis)
• A.buccalis (m buccinator)
• A. alveolaris superior posterior (överkäkens kindtänder)

I fossa pterygopalatina avges:

• A. palatina descendens som avger:
  • A. palatina major (hårda gommens slemhinna till 3-orna)
  • A. palatina minor (mjuka gommens slemhinna)
  • A. sphenopalatina som avger:
  • A. nasopalatina (hårda gommens slemhinna 3:a – 3:a )
  • A. infraorbitalis som avger:
  • Aa alveolares superiores anteriores et medius (benvävnad, tänder och gingiva)

N.infraorbitalis innerverar efter utträdet ur foramen infraorbitale

Undre ögonlockets hud
Näsvingarna
Kindens främre övre delar
Överläppen och överläppens slemhinna

n.ophtalmicus innerverar

Innerverar tårkörteln, bindehinnan, övre ögonlockets hud, mediala ögonvrån, pannans hud, huden på näsryggen, ethmoidalsinus, sphenoidalsinus och frontalsinus

N. facialis innerverar

ansiktets mimiska muskulatur

N.maxillaris hela förlopp. Grenar och försörjning

• N. Maxillaris
  avger
  • Nn. Pterygopalatini
    som delar upp sig i
    • Nn. Palatini (till gommen)
      grenar sig till
      • r. anterior(hårda gommens slemhinna, pal gingiva till 3:a)
      • r. posterior(mjuka gommens slemhinna)
      • N. nasales post sup med (till näshålan) bildar
      • n.nasopalatinus (slemhinna och gingiva palatinalt (3:a– 3:a)
      • N. infraorbitalis

Anestesi

anestesi - ingen känsel, känsellöshet
parestesi - annorlunda känsel
hypestesi - nedsatt känsel
hyperestesi - ökad känsel
hyperalgesi - ökad smärtförnimmelse
analgetikum - preparat som ger smärtfrihet

ledningsanestesi - blockering av nervstam
infiltrationsanestesi - blockering av finare nervgrenar inom ett begränsat område
terminalanestesi - ytanestesi, blockering av ytliga terminala nervgrenar


vasokonstriktor
Tillsats som kontrollerar blodflödet genom att dra ihop blodkärlen.

Utan vasokonstriktor
Alla lokalanestetika som injiceras har en vasodilaterande effekt
Lägre effektivitet av lokalanestetikat
Ökad risk för högre koncentration i blodkärlen och därmed högre toxicitet
Längre latenstid
Lägre tillslagsfrekvens

Anestetika

Xylocain-Adrenalin 20 mg/ml
Lidocainchlorid - 20 mg/ml (2%)
Adrenalin 12,5 µg/ml
Latens - 1-2 minuter
Tillslagsfrekvens - ca 100%
Duration - ca 60 minuter (3-4 timmar)
Normaldos - 1-2 ml lösning
Maximaldos - 10 ml lösning (200 mg)

Citanest-Octapressin 30 mg/ml
Prilocainchlorid - 30 mg/ml (3%)
Felypressin - 0,03 IE = 0,54 µm
Latens - 1-2 minuter
Tillslagsfrekvens - ca 100%
Duration - ca 45 minuter (ca 3 timmar)
Normaldos - 1-2 ml lösning
Maximaldos - 10 ml lösning (300 mg)

Carbocain Dental 30mg/ml
Mepivacainchlorid - 30mg/ml (3%)
Vasokonstriktor - 0
Latens - 1-2 minuter
Tillslagsfrekvens - ca 90-100%
Duration - ca 20 minuter (ca 1,5 timmar)
Normaldos - 1-2 ml lösning
Maximaldos - 10 ml lösning (300 mg)

Adrenalin

Systemeffekter

• Adrenalinets systemeffekter
• Vidgning av bronker
• Ökning av hjärtats frekvens och minutvolym
• Kärlkontraktion i hud och viscera
• Kärldilatation i hjärta och skelettmuskulatur
• Mobilisering av glykogendepåer

Effektivitetsparametrar

• Tillslagsfrekvens
• Antalet fall i procent där analgesi inträder i avsedd tand.
• Duration
• Lokalanestetikans varaktighet beror främst på följande faktorer:
  • Fettlösligheten, högre fettlöslighet ger större blir affinitet till cellmembranet.
  • Vävnadens vaskularitet, påverkar bortflödet.
  • Vasokonstriktorer, förhindrar bortflöde.
• Det stämmer inte att durationen är relaterad till proteinbindning.
• Latens
• Tillslagstiden, tiden från injektion till dess att analgesi inträder.
• Regressionstid
• Tiden från första smärtförnimmelse till full känsel.

Ofullständig eller utebliven effekt av anestesi

• Diffusionshinder. Porositeterna i den buckala benlamellen i både underkäkens frontparti och i hela överkäken minskar vid stigande ålder. Kompakt ben verkar som diffusionshinder.
• Anatomiska variationer. Oftast liten betydelse. Obs. dock lågt anlagd okbåge.
• Fel lösning. (för ingreppets storlek)
• Tid mellan injektion och ingrepp

• Patientens allmäntillstånd. Frångå inte din vanliga teknik. Sjuka eller nedgångna patienter skonas bäst med effektiv anestesi.
• Individuella variationer. Variationsbredden på människa är mycket stor, variationsbredd 10 min till 60 min.
• Psykogena faktorer. Patient med negativa erfarenheter, utebliven anestesieffekt. Premedicinera.
• Patienten missbrukare. Ev. större mängd av lokalanestetika, svårt att förklara vetenskapligt, ev förändrad central perception av smärtimpulser.
• Intravasal injektion
• Närvaro av inflammation. Surt, lägre halt aktiv basform, prostaglandiner?, sänkning av smärttröskeln.

• Överskriden hållbarhetstid

(mnemonic: DAFT PIPPIN Ö)

Kontraindikationer

Utan adrenalintillsats

• Allergi
• Blödarsjuka patienter

Med adrenalintillsats

• Interaktion (ex.tricykliska antideppr.med.)
• Thyreotoxikos
• Grava hjärtsjukdomar med takykardi
• Allergi
• Blödarsjuka patienter

Komplikationer

Systemiska

• Toxicitet - Kan orsakas av: intravaskulär injektion, för hög dos, och oförmåga att metabolisera.
• Allergi
• Läkemedelsinteraktion

Lokala

• Oplanerad anestesieffekt
• Injektion i artär
• Nervskada, laceration av nerv
• Kanylfraktur

• Utebliven effekt
• Periostskada

• Hematom
• Afte
• Bitsår
• Injektion i ven
• Trismus

(mnemonic: TAL OINK UP HABIT)

Förebygga komplikationer

• Information
• Lugnt uppträdande
• Lämna aldrig patienten ensam

• Premedicinera
• Anamnes
• Patienten liggande
• Rätt teknik, lång kanyl
• Injicera långsamt
• Kontrollera pattientens andning
• Aspirera alltid

(mnemonic: ILL PAPRIKA)

Induktion

Innebär att man inducerar en patient i ett reversibelt medvetslöst tillstånd.

Lokalanestetika

Molekylen består av tre delar: en lipofil aromatisk ring, en ester eller amid, och en hydrofil amin. Högre fettlöslighet innebär högre potens då större andel av molekylerna passerar cellmembranet, men även högre toxicitet.
Aminoestrar eller aminoamider (amid-varianten är vanligare men båda används), har betydelse för hur snabbt det bryts ner
Svaga baser
Amfifatiska (lipofil del, kolkedja, hydrofil del)


Lokalanestetika hindrar uppkomsten och konduktionen av nervimpulser genom att binda till och blockera spänningskänsliga natriumkanaler. LA måste först passera nervens lipidmembran LA-penetration av nervens lipidmembran kräver att molekylen är ickejoniserad, när den därefter når cytoplasman som har lägre pH kan den acceptera en vätejon vilket krävs för att den ska kunna blockera natriumkanalen.